Nu sören skiner solen äntligen igen och till och med jag har vaknat till liv! Eller ja, nja...ska man nu vara helt ärlig så kan jag väl omformulera mig till att säga att:

1: Vinterpälsen är härmed avrakad! För er som inte haft äran att få en glimt av de här vackra spirorna på länge, så vill jag ta tillfället i akt och säga att jodå, under all päls fanns de hela tiden! Och inget sådant där "Bläää, usch, räligt". Även om vintern inte var alltför kall så behövs lite extra värme, så det så! (plus att det till mitt försvar är för jäkla tråkigt att raka benen och man hinner ju bara bli klar innan det växt ut igen). Men nu har jag kommit ur mitt vinteride-zombie-mode till viss del i alla fall!

2: De där stora blomkrukorna vi har på vars en sida av ytterdörren, ja de där med de fina planteringarna som sett hiskeligt döda och ledsna ut hela vintern... De blommar nu minsann! Det måste ju tyda på att våren verkligen är här och att mina gröna fingrar trots allt inte svikit mig? Antingen det eller så har jag lyckats hitta de mest överlevnadsglada blommorna i världshistorien. Lite Rambo-Schwarzenegger-kämparanda där minsann.

3. Håret är sådär långt, tovigt och charmigt slitet efter vintersäsongen. Ni vet sådär det bara kan bli när man intalar sig att "Äsch, schampo som schampo. Eldorados eller Ica basics egna märken fungerar preciiis lika bra som de andra, dyrare märkesschamposorterna."
Mina vänner. Kära vänner och bekanta. Låt mig berätta att nej. N-E-J. De fungerar inte lika bra. Det är inte värt det. Avbryt uppdraget, tänk om innan det är för sent. Rädda det hår som räddas kan. Och om du mot förmodan nu står där tårögd, hårt kramandes en Eldoradoschampoflaska och känner dig fullständigt villrådig nu i denna stund... Det finns en lösning. Man kan göra så men det är inte rätt. Men! Har du inte ännu hunnit raka av pälsen på benen, har du de senaste dagarna tänkt tanken men liksom inte riktigt än kommit till skott - använd då den där billigare flaskan schampo till benen! Jag lovar, du kommer känna dig renare, fräschare och faktiskt snäppet coolare tror jag. För håret lär stå rakt ut och bli helt fluffigt. (Tänk på att då också ha förberett garderoben med två storlekar för stora byxor, bara ett tips.)

Jaha, hur skulle man kunna sammanfatta den tiden som passerat sedan förra blogginlägget då? Vad finns det värt att ta upp förutom vårsol, vinterpäls och påskliljor med en sjuhelsikes kämparglöd?

Storstump har nyligen fyllt år och är numera 12. Alltså på riktigt, tolv år gammal.
     Jag minns en gång för många år sedan, långt innan jag själv fick barn. Jag satt i bilen med min pappa som började prata just om hur fort tiden går. Han sa några saker som dels fick mig att dra lite på smilbanden, för jag minns att jag tänkte att "Jösses vad han låter gammal nu", men någonting fick mig också att haja till. Jag tror det var för att jag faktiskt inte alls kunde relatera. Det han sa var helt främmande för mig, och jag undrade tyst om jag själv någon gång i framtiden skulle känna och tycka samma som han gjorde.

     Han sa att jag skulle passa på att njuta av livet. Ta tillvara på allt härligt, njuta av vad livet bjuder på. Se till att ha roligt och leva på ett sätt som gör mig glad och får mig att må bra. För sanningen är att livet relativt snabbt tutar förbi. När man är liten känns ett sommarlov näst intill oändligt. Dagarna är långa, och på avslutningsdagen i skolan känns det som att det långa sommarlovet man har framför sig ska pågå hur länge som helst. Dagar och åter dagar av vila, lek, solande och badande, ätande av glassar, myskvällar med filmtittande och allt man kan tänka sig.

Samma tidsintervall nu, cirka två månader är ju ingenting. Och det var just det han sa till mig - att jag skulle nog också bli varse när jag blev äldre, hur fort tiden faktiskt går. Jag kan i ärlighetens namn säga att inte förrän ganska nyligen fick jag en liten aha-upplevelse. Minnena från det här samtalet med min pappa bara forsade fram och jag förstod äntligen vad han menade.

När jag tittade på min stora tös som fyllde 12 år, som med ett stort leende kom hem från skolan och gav mig en sådan där typisk kram som bara hon kan ge...ja. Då plötsligt såg jag denna unga, inte-så-liten-längre tjej och undrade just var fanken all tid har tagit vägen. För inte så länge sedan satt jag med henne i famnen och gungade henne fram och tillbaka för att trösta när hon haft en mardröm på natten. Och inte för så länge sedan sprang vi runt i lägenheten och lekte kurragömma och hon gömde sig på det bästa stället någonsin - mitt framför kylskåpet (men hon blundade, så jag kunde ju såklart inte se henne). Och nu är hon en stor tös. Nu snackar vi stängd dörr till rummet, konstant musik på, snackar i telefon med kompisar och fnittrar och skrattar.

Tiden går verkligen otroligt fort, inget snack om saken. Den lille, rultiga pågen i familjen som inte för allt för länge sedan inte kunde sova utan minst 14 nappar bredvid sig i spjälsängen är nu 10,5 år. Den där yra killen med sitt charmiga leende, skojaren i familjen som vill alla så väl och alltid på något sätt lyckas snubbla, glömma matteboken i skolan, slarva bort sina fotbollsskor eller slarva bort husnyckeln som bokstavligt talat hänger i ett nyckelsnöre runt hans hals samtidigt som han går runt och letar efter den.

Ibland har jag svårt att hänga med, och det kan kännas lite jobbigt när jag tänker tillbaka på hur fort tiden fram tills nu har gått. Men på något sätt ekar pappas ord i mitt huvud då. Och istället för att bli vemodig så samlar jag kraft och energi och hoppar över till att leva i nuet, och njuta och vara lycklig. Jag antar att man ska lyssna på sina föräldrar, åtminstone vid några tillfällen hehe.

Men ibland, bara ibland, så har jag lite svårt att leva i nuet. Då vill jag gärna hoppa fram i tid. Inte så mycket, men lite på toppen. Sisådär...ja...vad ska jag dra till med? Ska vi säga drygt två månader fram i tid?

Jag säger inte att det är så, men det KAN vara så att jag och karlen min har skrivit på ett kontrakt och kommer flytta till hus! Woop woop! Känns helt fantastiskt roligt, och sanningen att säga så bubblar hela jag över av känslor just nu. Det har varit mycket flyttande genom åren, försök till att hitta rätt i livet och hitta den där platsen både fysiskt och psykiskt där jag mår bra och vill stanna. Nu. Här. Jag har hittat den. Utan tvekan.

Två familjer ska bli en. Sex personer ska sammanföras och hitta rutiner och sätt, det ska fixas och donas, skrattas och gråtas och jag ska ta mig tusan njuta av varenda sekund för de sekunderna betyder att vi är tillsammans och bygger upp fortsättningen av våra liv tillsammans. Att ha hittat denna fantastiska karlen gör mig så glad. Och att känna att varje dag är fylld av glädje, ömsesidig respekt, kärlek och tilltro, tålamod och bara känslan av att ha hittat rätt - det går inte riktigt att beskriva. För mig är det högsta vinsten att veta att jag har honom vid min sida och få bli en del av bonusbarnens liv, sådär på riktigt, ger världens lyckokänsla. Familjen Annorlunda, in the making.

Så se upp, Landskrona! Snart kommer vi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu satan känner jag hur hela jag är på gång, ända uppifrån huvudet och ner till högra lilltån. Ja, faktiskt ner till vänstran också när jag känner efter lite mer noggrant!   Jag är så ofattbart glad och är på en plats i livet där jag nästan vill ...

Jomen visst, så är det. Ju. Nytt år - nya möjligheter. Visserligen skulle man ju kunna ta saken ett steg längre och se varenda enskild dag som en dag med oändliga möjligheter. Jag har nämnt det tidigare, att jag fått känslan av att många människor ...

Och så var det den här känslan man får när man tittar ner och inte kan se sina fötter för att där hänger ett par avlånga, ej livsdugliga, slokande, ledsna taxöron ivägen.    ...Vad fan hände där liksom? Var kom ni ifrån? Så vansinnigt oförskämt att...

Jag är i nuläget osäker på om jag kan räknas som oförskämt pigg och vaken, eller om de tre kopparna kaffe som på löpande band sveptes strax efter klockan sju spelar in i de eventuellt falska pigghetskänslorna. Vem vet. Hur som helst så har jag i skri...

Nu är det sommarlov, vi har alla längtat!   "Sommarlov", ett ord som är så otroligt laddat av positivitet och förväntan. Efter en längre tid med massa hårt arbete och intryckning av ny information i huvudet så kommer nu möjligheten att istället...