Här sitter jag i en söndertvättad, urblekt t-shirt med gårdagens sminkrester under ögonen. Spegelbilden visar en mycket fräsch tvättbjörn ska jag få be att tillägga. Håret står inte åt alla håll, det bara står ut från mitt huvuds ena sida i en horisontell vinkel. Gissar att den nu gamla hårsprayen och en mysko sovställning har skapat denna undersköna frisyr... Hade jag inte vetat bättre hade jag nästan trott att vi firade nyår igår.

Nyår! Fem vuxna och två barn samlar på sig absolut allt de äger och har, packar ner detta i påsar, väskor och skottkärror för att slutligen lasta av allt hos en stackare som råkar vara den som är lycklig husägare. Ja, han kanske inte kände sig så lycklig när han såg allt vi plockat med oss (tror vi fick med oss allt utom toastolen), men vi andra var eld och lågor att slippa ha den härliga sammankomsten i våra egna lägenheter. Och som grädde på moset skulle vi alla sova över!

Att vara gastric bypassopererad och samtidigt fira nyår kan vara en prövning. Heter man Lotte och älskar mat är det definitivt en prövning, eftersom du som opererad inte kan äta så mycket innan din minimagsäck är full. Vi snackar förrätt, för vad vore nyår utan en delikat förstarätt? Ja, om man då inte heter Lotte och älskar mat, för då gör man sig själv ansvarig för just förrätten och ser till att fixa plockmat (för då får man massa smått och gott).
   Smygstarten bestod av baconlindade dadlar, fyllda och gratinerade champinjoner, små kycklingspett och tunnbrödsrullar med räkröra. Detta skulle förslagsvis sköljas ner med en god öl, och eftersom jag inte är den som säger emot i första taget så fick det bli så. Ibland är livet hårt!

När alla kvällens offer jämrade sig högljutt för att magarna var sprängfyllda av förrätt kom vi på den briljanta idén att även börja nalla av de stackars överblivna bitarna av kycklingspett mm som låg kvar på uppläggningsfaten. För inte kan man väl kasta något som var gott? Så påfyllning i magarna innan det var dags att duka bort spåren från "Det stora frosseriet". Jag har för mig att det var ungefär i denna stund jag sympatiserade med medeltidens konungar som lämnade middagsbordet för att...göra sig av med maten igen. För vid detta laget mådde jag ganska illa. Men, det var ju trots allt nyår och heter man Lotte och tycker om mat så är det värt lite tandagnisslan. (Visserligen kom ju konungarna tillbaka till bordet igen eftersom de gjort plats för mer mat, men vi avvaktade med detta. För tillfället)

Ungefär samtidigt som vi alla började må bättre och fick tillbaka vår naturliga ansiktsfärg hojtade värden att de grillade fläskytterfiléerna och de ugnsrostade grönsakerna och rotfrukterna var klara att serveras. Så ja. Heter man Lotte och tycker om mat kan ju detta tänkas vara en ny höjdpunkt på kvällen! Rumpan ner på stolen igen, servetten fint lagd i knäet, en tyst bön om att inte straffas för att jag skulle äta mat som förmodligen hade kunnat föda ett halvt land och så fram med nyslipad köttkniv och sylvass gaffel. Nyår round 2 skulle påbörjas. Likaså en ny öl.

Nu är det ju som så att om man heter Lotte och tycker mat är okej så tackar man ju inte nej till en kopp kaffe efter maten. Dessutom vore det väl ganska ohövligt kan jag tycka. Och eftersom det dessutom hade fixats både chokladpudding och vispad grädde, samt marängsviss med alla de 47 vanliga tillbehören så kände vi nog oss alla relativt nöjda efteråt. Detta firade vi med en promenad runt i byn, man måste ju tänka på figuren!

Klockan började till slut bli mycket, det nya året firades med Pommac av den finaste årgången samtidigt som raketer for åt alla de håll och färgade himlen i alla tänkbara färger. En vacker avslutning på det gångna året, och en fin start på det nya.

Väl tillbaka i huset började vi så småningom bädda och göra oss redo för att leta efter John Blund. MEN! Vad skådade våra ögon? Låg där inte en stor låda full med nougat som värden fått i present? Den skulle aldrig klara sig ensam hela natten, vi kände oss tvungna att göra slut på lidandet. Men heter man Lotte och inte är så förtjust i nougat och verkligen vid detta laget avskyr mat, så bäddar man istället ner sig mellan sina två guldklimpar till barn, pussar dem godnatt och ger dem en bamsekram, klappar sig själv om magen som växt onaturligt mycket och tackar vem eller vad som man än bör tacka för att nyår bara kommer en gång om året.

Gott nytt!

Kram,

Lotte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu sören skiner solen äntligen igen och till och med jag har vaknat till liv! Eller ja, nja...ska man nu vara helt ärlig så kan jag väl omformulera mig till att säga att: 1: Vinterpälsen är härmed avrakad! För er som inte haft äran att få en gl...

Nu satan känner jag hur hela jag är på gång, ända uppifrån huvudet och ner till högra lilltån. Ja, faktiskt ner till vänstran också när jag känner efter lite mer noggrant!   Jag är så ofattbart glad och är på en plats i livet där jag nästan vill ...

Jomen visst, så är det. Ju. Nytt år - nya möjligheter. Visserligen skulle man ju kunna ta saken ett steg längre och se varenda enskild dag som en dag med oändliga möjligheter. Jag har nämnt det tidigare, att jag fått känslan av att många människor ...

Och så var det den här känslan man får när man tittar ner och inte kan se sina fötter för att där hänger ett par avlånga, ej livsdugliga, slokande, ledsna taxöron ivägen.    ...Vad fan hände där liksom? Var kom ni ifrån? Så vansinnigt oförskämt att...

Jag är i nuläget osäker på om jag kan räknas som oförskämt pigg och vaken, eller om de tre kopparna kaffe som på löpande band sveptes strax efter klockan sju spelar in i de eventuellt falska pigghetskänslorna. Vem vet. Hur som helst så har jag i skri...